I vinter firar Åre ett stort jubileum. Det är 70 år sedan det första världsmästerskapet i alpin skidåkning gick av stapeln. Ett VM som på många sätt var det avgörande startskottet för Åres utveckling som skiddestination. Yngve Larsson och Hasse Strandberg var på plats själva och berättar om det stora spektaklet.
– Den sista dagen på mästerskapet var en otrolig publikfest med 20 000 åskådare i backen och på torget. Folk vallfärdade in till Åre via extrainsatta tåg från Östersund och hela Åresjön var belamrad med parkerade bilar, berättar Hasse Strandberg.
Världsmästerskapen satte inte bara tävlingsarenan på prov, det enorma publiktrycket utmanade Åres infrastruktur på flera sätt.
– Första dagen tog vattnet slut i hela Åre by. Alla besökare använde upp den lilla vattenreserven som inte var dimensionerad för ett så stort evenemang. Som tur är så löste det sig väldigt snabbt med hjälp av händiga bybor på plats, berättar Hasse
Allt kretsade kring utförsåkning som ung i Åre
– Att växa upp i Åre handlade bara om att åka utför, det var det man gjorde då berättar Yngve. Då åkte man bergbanan upp och bytte raskt till hinkliften. Var man riktigt snabb hann man precis ner till byn igen innan bergbanan gick igen, då hade man åkt ett åk på en halvtimme.
Hasse Strandberg och Yngve Larsson minns tillbaka på VM 1954 med glädje. Även om de båda två var väldigt unga har de tydliga och starka minnen från de veckorna då hela världens blickar var riktade mot deras hemort.
– Jag var bara 12 år, men minns invigningen mycket väl. Då gick jag allra längst fram i tåget av alla nationer med Argentinas skylt, berättar Yngve Larsson.
– Jag fick jobba som springpojke under själva tävlingarna. Då sprang jag med papper från sekretariatet till pressen och såg till att de hade det de behövde – då fanns det ju inga smartphones eller mail fortsätter Yngve.
Mycket har hänt med den alpina skidåkningen sedan 1954. Hasse och Yngve berättar om de utmanande förutsättningarna som dåtidens skidåkare ställdes mot.
– Då var det något helt annat då. Bland annat fanns det inga pistmaskiner, så då fick man trampa upp backen till fots, berättar Yngve.
– Käpparna som dom körde runt då var rejäla, hårda åttakantiga stolpar. Där fick man se till att hålla sig undan, annars fick man ont. Man hade ju inte heller några benskydd då, som man har nu, berättar Hasse.
Starten för den alpina utvecklingen av Åre
Åre hade redan innan VM 1954 ett gott rykte som en alpin destination, men det var först när det var klart att världsmästerskapen skulle komma som den skidarena vi ser idag började utformas.
– Det var kungliga Jämtlands fältjägarregemente som byggde upp arenan, med många timmars jobb där de bland annat högg ut störtloppet och förbättrade storslalombacken, berättar Hasse.
– VM 54 var verkligen starten för den alpina utvecklingen av Åre. Det byggde upp en grund för idrotten att stå på och möjliggjorde den stora utvecklingen av idrotten som kom under 70-talet. Här gjorde den årligen återkommande världscupen en stor skillnad fortsätter Hasse.
1969 kom världscupen till byn för första gånger. Det var här utvecklingen tog fart på riktigt. Den 9–10 mars är världscupen återigen tillbaka i Åre med tävling 110 och 111 i följden. Hasse och Yngve kommer att följa tävlingarna mycket noga.
– Det är riktigt kul att se den framgång som Anna Swenn-Larsson och Sara Hector får just nu. Det blir kul att se vad de kan göra på hemmaplan i Åre, fortsätter Yngve.
.
